Hösten har kommit och vi har haft fokus på oss och att umgås, att varva ner och ladda upp inför längre dagar på förskolan och skola. För att vara vårat absolut bästa när vi väl är vid 25 november. Det har vi gjort med långa mysiga promenader i skogen, lek och bus. Yoga och titta på alla färgglada löv har också ingått i nervarvningen. Jag tror verkligen Cleo älskat det. Och oj vad hon växer och utveckas.

Hon pratar som bara den, är inte alls lika blyg mot främlingar när det kommer med pratet. Förut busade hon mest, men var tyst. Nu tar hon kommando med vänner, säger ifrån och vad hon vill. Hon leker och trotsen märks av. Mycket är hennes, det är viktigt att man ska veta att man är hennes mamma. Det är mycket ”titta på mig!” och ”Kom!” nu.

Vad gäller trotsen så är det raseriutbrott om hon inte får som hon vill. Hon testar gränser och ser vart hon kan få viljan igenom. Hon är betydligt värre mot mig än mot Seb. Men det är väl som det ska.

Skolan då?

Förstudierna går bra, bättre än vad jag trott än så länge. Det som är värst är nog att komma ihåg allt, hur man ska skriva vad för att få rätt utfall. Men jag tänker att det är precis som det ska. Att det är det som kommer till mig med tiden. Hade jag bara kunnat allt hade det ju inte vart någon mening med varken antagningsprov eller förstudier.