-
Hösten har kommit
Hösten har kommit och vi har haft fokus på oss och att umgås, att varva ner och ladda upp inför längre dagar på förskolan och skola. För att vara vårat absolut bästa när vi väl är vid 25 november. Det har vi gjort med långa mysiga promenader i skogen, lek och bus. Yoga och titta på alla färgglada löv har också ingått i nervarvningen. Jag tror verkligen Cleo älskat det. Och oj vad hon växer och utveckas.
Hon pratar som bara den, är inte alls lika blyg mot främlingar när det kommer med pratet. Förut busade hon mest, men var tyst. Nu tar hon kommando med vänner, säger ifrån och vad hon vill. Hon leker och trotsen märks av. Mycket är hennes, det är viktigt att man ska veta att man är hennes mamma. Det är mycket ”titta på mig!” och ”Kom!” nu.
Vad gäller trotsen så är det raseriutbrott om hon inte får som hon vill. Hon testar gränser och ser vart hon kan få viljan igenom. Hon är betydligt värre mot mig än mot Seb. Men det är väl som det ska.
Skolan då?
Förstudierna går bra, bättre än vad jag trott än så länge. Det som är värst är nog att komma ihåg allt, hur man ska skriva vad för att få rätt utfall. Men jag tänker att det är precis som det ska. Att det är det som kommer till mig med tiden. Hade jag bara kunnat allt hade det ju inte vart någon mening med varken antagningsprov eller förstudier.
-
Flyttdags
Vi har äntligen fått tillträde till lägenheten och Cleo ska få sitt rum. Om en vecka går dessutom det slutliga flyttlasset och vi hoppas på att vara i fas då. Just nu är allt ett kaos. Det målas och plockas lite granna, den gamla lägenheten är ett kaos i väntan på att måleriet ska vara klart. Men oj vad fint det kommer bli när vi är klara. Vi får ju äntligen skapa precis så som vi vill, för nu ska vi bo kvar ett bra tag.
Så mycket bilder från kaoset har vi inte. Men för ett tag sedan hade vi en ledig dag då förskolan var stängd. Då hängde vi på förskolans gård, åkte rutschkana och hade livets liv. Massvis med skratt och bus. Och jag vet ju att många av er väntar på en uppdatering om Cleo. Så här kommer det istället. För hon har ju blivit en väldigt stor tjej nu. Det är verkligen ingen bebis. Även fast jag igår på föris sa att när hon står med de andra barnen, 4-5åringarna så känns hon jättepluttig helt plötsligt.
Hon förstår nästintill allt man säger nu, vissa saker ser hon helt oförstående ut inför fortfarande. Men det bästa som finns är att göra som pippi och gå med mammas förstora skor. Hon hämtar skorna och försöker ta på dem om man ska gå ut. Hon tar på och av kläder hela dagarna och pillar och löser problem man blir förvånad över att hon klarar av. Men det är ju det som är fantastiskt med utvecklingen. Den går jättefort ibland.
Nu har hon tjatat om mormor och bil i flera dagar, vilket är helt rätt. För nu ska vi strax sätta oss i bilen och åka till mormor och morfar, för mamma och pappa behöver tid att kunna plocka. Speciellt som att jag jobbar hela helgen. Så Cleo ska på pyjamasparty!
-
Mamma, Va e pappa?
Det har verkligen börjats snackas här hemma. Allt ska diskuteras och pratas om och alla ska lyssna. Men man får låtsas att man förstår, för mycket är bara jidderjadder. Men det gör inte mig något, vi kan ha långa diskussioner ändå. Och man får ju om inte annat ja och nej på frågor numer. Mat är oftast ja, tråkiga saker är nej. Om det inte är så att hon faktiskt vill.
Vissa meningar kommer också igenom. Sådär roliga ibland. Som att hon alltid tjatar och upprepar ”Mamma, va e pappa?” Känns sådär. Nog för att man är trött när man vart uppe på natten och sen jobbat en dag. Men är man så tråkig? Och pappan så rolig? Nä men härligt att hon börjar härma, och faktiskt förstår vad hon härmar. För när jag frågar henne samma sak springer hon direkt till sin kära pappa om han är hemma. Och det är ju rätt sött.
Hur mycket pratar era?
Kläderna är jackan från H&M, Kofta från Little tribe och skor från Kavat. Mössan är från Colorwear och byxorna har jag ingen aning om.
-
Höstfotografering
Detta med ljus är svårt. Att få det rätt med naturligt ljus är svårt men jag kämpar på med att lära mig. Så när vi hade en fantastisk härlig ledig dag senast var vi ute i solen igen, denna gången jag, Cleo och katterna. Passade då på att ta lite fina mysiga bilder på dem. Tänkte bjuda er på några av dem.
Försökte hitta bra skuggljus för då är det verkligen bara att klicka av på denna donnan, men såklart ville hon vara i solen så gjorde mitt bästa med det hårda ljuset som var. Den ovan är visserligen tagen i skuggan, men resten. Ja ni ser ju. Men trots detta kan jag tycka att det blev jättebra bilder och så härligt att ha lite minnen och bilder att sätta i fotoalbumet för framtiden.
Visst är det fantastiskt med massa härliga bilder på de små? Men jag måste verkligen bli bättre på att ta bilderna, vilka är era bästa tips för att få bra bilder som inte är för uppstyrda? Vill ju inte använda skärmar och annat för sådana här bilder, det tar bort spontaniteten!
-
Har ni sett denna sköna bönan?!
Fick ett tips av fina Johanna om att köpa en ring light till min kamera för att öka min kvalitet på bilderna extra. Speciellt de jag tar på mitt smink. Men som vanligt får min lilla gosetjej vara modell och testperson. Något hon älskar. Speciellt eftersom att jag sätter igång lampan så den lyser. Då spexar hon och kastar sig, gör miner och är allmänt fantastisk.
[easy-image-collage id=276]
Hon har blivit så stor nu min tjej, hon älskar att hålla i händerna och rusa runt. Ta sig fram fort och busa, verkligen busa hela dagarna. Det är helt otroligt! Det är så mycket kärlek i henne att jag får ont. Och snart ska hon fira 1 år! Det med stort kalas såklart.
-
3 månader
Tänk er vad tiden går fort. Idag fyller Cleo tre månader. Hon kom ju nyss och nu är hon en helt egen person med vilja och som utvecklas för varje dag som går.
Cleo bara växer och växer, nu har hon nästan uteslutande storlek 62 på kläderna. Vilket inte är så konstigt då hon är hela 60cm nu. En lång och stark tjej är hon. Vi har ju varit hos sjukgymnasten med henne, och fått massvis med ryggträning på schemat. Så att hon snabbt blir stark och kan sitta själv och inte behöver ligga på rygg för att se så mycket som möjligt.
Dock är detta med ryggträning inte så lätt, för ju mer hon ligger på rygg desto mer får hon kontroll på kroppen och nu har hon fått koll på det där hur man ska göra för att rulla runt medvetet. Så vips så ligger hon på rygg och skrattar ändå. För det är ju så mycket lättare att ropa på mamma och få hennes uppmärksamhet när man ligger på rygg. Då behöver man ju inte anstränga sig utan kan helt enkelt fokusera på att snacka och testa alla ny ljud man kommit på. Dessutom är det ingen tyst tjej alls vi fått, jäklar vad högt hon ska snacka.
Och allt är ju lättare på rygg, då kan man ligga och snacka med sin fjäril. Slänga armarna efter den och försiktigt greppa tag om vingarna och dra den till sig. Smaka lite på vingarna och skratta åt det.
Det går så fort detta, det är nästan lite läskigt. Snart är hon en riktigt stor tös som springer runt här hemma och stökar runt.
-
Nyvaccinerad liten skrutt
Idag har varit en jobbig dag för Cleo, vi har inte varit snälla mot henne. BVC besök och vikt/längdkurvorna går fint uppåt. 6,8 kg väger klumpen och är hela 59 cm lång. Att kolla sådant tycker hon är super, likaså låna böcker och läsa där. Men idag var inte besöket alls lika skoj, för idag fick hon sin första vaccination. Det gick över förväntan och hon skrattade och pratade med mig efter. Och var med på öppna förskolan. Men sedan.
Nu på kvällen har hon haft feber och det har varvats däckad bebis med illskrik och mu hoppas vi på en lugn natt så hon får återhämta sig!
Men skönt att få det gjort, nu behöver jag inte oroa mig lika mycket för kikhostan längre!
-
Mammas lilla älskling!
Min lilla tjej växer så det knakar. Det är helt otroligt. När jag tittar tillbaka på bilder så förundras jag över hur fort det går och att hon varit så liten så nyss. Jämför bara den översta bilden med den nedan. Det är så mycket närvaro, joller och skratt nu för tiden. Och betydligt mycket mer gnäll när hon upptäcker världen och vill upptäcka mer och mer, men inte kan ta sig fram. Man märker att hon blir frustrerad över både det och att hon inte kan förmedla vad hon vill. För varje dag blir hon mer och mer envis och får mer och mer vilja. Så vissa dagar är det mycket kämpande med henne, men det är väl vad man ska förvänta sig med en liten knodd. Men det är det värt, för det är så mycket kärlek och mys i henne att jag kan gå under.