Igår ”fyllde” Cleo 1,5 år. Och det märks att det är dags för en trotsålder då, eller om det kanske är en innan trotsålder trots. Men frågar du mig är den faktiskt här redan. Finns det en gräns hon kan testa så gör hon. Och många gånger är det ramaskri om hon inte får som hon vill. Men det hör väl till i att hitta sig själv och sitt eget värde. Och om hon växer? Hela 80cm nu. Stor tjej. Titta bara på bilderna här nedan från 1 vecka, 6 månader och 1,5 år. Eller ja, vikten står väl rätt still men det är ju för att hon river lägenheten varje dag.

50 cm, 4kg.  –  67cm, 9kg

80 cm, 11 kg.

Cleo älskar mycket saker

Mentalt växer hon också och får en större uppfattning om vad hon tycker om och vill. Men vi fokuserar på vad hon älskar va? Att läsa ihop och själv. Hon vill gärna diskutera kring böckerna, vare sig det är på ett full rulle på ett språk jag inte förstår eller lite lugnare och prata om vad som är på bilden och diskutera så alla förstär. Att testa alla gränser, att mysa, att bada, att busa. Hon älskar att  upptäcka själv och förstår så mycker, trots att vi flyttade för en vecka sedan förstår hon redan att det är nya lägenheten vi ska till och inte gamla. Hon älskar såklart sitt nya rum, hon älskar katter, hundar bilar och fåglar. På föris ska hon tydligen äta med platt tallrik och riktiga bestick. Som de stora barnen.

Hon pratar jätteduktigt och har faktiskt börjat säga flera 2-ords meningar som man förstår även fast neandertalarstilen att peka och säga öh funkar bra också.

Hon älskar att vara på förskolan och kramar mer än gärna sina fantastiska pedagoger och kompisar, hon charmar alla och har alltid nära till skratt. Så social är min lilla groda.

Trotsålder

Tydligen kommer det en trotsålder redan vid 1,5 år. Och den har vi fått erfara med stora bokstäver.

Det märks verkligen att hon har temperament, att det är trotsålder som gäller. Får hon inte som hon vill så kommer krokodiltårarna och blir hon riktigt arg så dunkar hon huvudet i golvet, sedan blir hon ledsen över att det gör ont. Sådär smart, men vad ska man göra? Konsekvenstänket är inte riktigt där än. Så för oss gäller det att anpassa sig där det går och stå på oss på andra ställen. För man kan inte vinna alla strider, och inte heller kan man hemma deras egna utveckling att vilja göra saker själv. Så om det går får hon som hon vill, eller ja, om det hon vill är vad jag vill. Då får hon vad hon vill. Eller om jag är dum nog att fråga om hon ska sova och hon svarar nej. Då får ju jag skylla mig själv och vänta en kvart. För hennes åsikter räknas ju också.

Vi uppmuntrar också till att upptäcka och vara med, många gånger frågar vi vart hennes saker är och då hämtar hon stolt dem. Hon får också vara med och plocka disk och städa. Allt för att hålla trotsen i schakt och få denna trotsålder att vara så harmonisk som möjligt.

Är det någon annan som har tips på hur man hanterar denna trotsålder?