Idag är dagen då det är dags att hylla alla fantastiska mammor! Alla snälla, viktiga och ibland lite elaka mammor som alltid ser till sina barns bästa. Idag får jag för fösta gången vara en av dem, idag får jag fira min första Mors dag. Detta tillsammans med min lilla solstråle. En solstråle som tyckte att 05:15 var en perfekt tid att gå upp på idag. Snacka om att vi måste få upp rullgardinen idag.

Idag hoppas vi på sol (eller lite moln, det går fint med) och värme så att vi kan gå ner till havet och kanske mysa lite i Cleos pool på mina föräldrars altan. Sprattla i vattnet och äta gosig frukt. Precis som vi gjorde igår efter jobbet. Det är livet att sluta 18 eller tidigare så man hinner hem för att busa lite innan läggdags. Då blir Cleo en superhappy baby och sover gott.

Kvalitéten på mina bilder går helt bort nu, kameran är fortfarande trasig så vi får göra det bästa av saken. Jag spenderar den mesta tiden på jobbet nu så det blir inte lika mycket äventyr för mig och Cleo.

Men här hemma är det fullt ös hela dagarna och kvällarna, hon upptäcker helt klart världen och blir större för var dag. Numer ålar hon sig inte längre utan tar riktiga krypsteg, vilket gör att det tar två sekunder för henne att ta sig in i köket och man måste alltid passa. För hon vill gärna krypa ner från saker dessutom. Och katterna får inte mycket ro. Dessutom har hon börjat ställa sig upp mot oss och försöker dra sig upp mot annat. Livsfarligt då hon bara släpper och ramlar efteråt. Det är nu man börjar få en blåslagen bebis eller?!

Kan ni fatta?! Denna bråkstaken är nu 8 månader, det är bara 4 månader tills hon är 1 år! Tänka sig att jag är mamma till en knubbis på nästan 10 kg och hela 70cm. Som dessutom är helvild! Snart är jag inte ens mamma till en bebis längre!

Utöver inatt så är hon min bästa vän och mitt största fan, eller efter bråket inatt var hon världens lyckligaste när jag höll om henne och pussade på henne var vi bästa vänner igen. Världens lyckligaste var hon på ett ungefär då och somnade om leendes. Jag var inte lika nöjd för jag skulle ju upp och jobba! Men nu är det ledig helg och jag är hemma från jobbet så nu blir det två heldagar med mitt hjärta.

Nu lämnar jag strax dessa två tokar hemma. Det är min bästa lycka att se dem busa ihop. Hur det kommer gå för mig återstår att se. Saker och ting är ju inte riktigt så som jag förväntade mig nu när jag skulle komma tillbaka. Hade jag vetat detta hade nog jag och Cleo haft en fin sommar ihop först. Men nu får Seb sommaren med lillan och jag får inte se henne så mycket tyvärr. Mest tar det nog på mig. Och de kan ju faktiskt åka in till stan om jag behöver lite kärlek.

Bilderna är från när vi busade i Slottskogen förra veckan, eller busade och busade. Vi skyndade oss igenom. Det var strålande sol hemma så vi tänkte hälsa på pingvinerna. Men i Slottskogen var det iskallt och disigt. Lunch och mys blev inte av utan vi åkte hem igen efteråt.

Nu ska jag berätta om något av det sjukaste jag hört. Fick alltså detta sagt till mig när jag satt på Vårdcentralen i lugnan ro och försökte få Cleo att somna. Bredvid oss satt en tant och hon ville helt klart småprata. Det hade inte jag någon lust med, men det fattade inte hon. Hursom, svarade lite kort på vad hon sa och inte mer med det. Tills hon frågade mig om Cleo var min första och sedan när vi planerade syskon.

Snällt svarade jag att vi inte planerar några syskon (eh, hon är 7 månader låt mig vara) och att det helt enkelt var för att jag inte hade någon lust med en till. Hon var nämligen väldigt nyfiken på varför vi inte skulle ha fler barn. Inte för att hon ens har med det att göra. Förstår verkligen inte varför någon har med någon annans barnafödande att göra!

Hursom. Inte mer med det förrän hon börjar prata igen och säger att jag nog ska tänka om. Att jag kanske ska skaffa ett syskon ändå. För min lilla tjej kommer bli så ensam, hon kommer inte ha någon att prata med. (Inte för att vara sådan, men jag pratade väl inte så mycket med mina syskon när jag var mindre heller. Mer än att gadda ihop oss.) Ingen som kan trösta henne (igen eh?!) så då kanske hon väljer att avsluta sitt liv.

Precis då ringde min mamma för att se hur det gick, och sedan fick jag komma in för att ta prover. Så jag han bara svara henne att det nog inte var så troligt och det sista hon säger är att alla gör ju som de vill.

URSÄKTA MIG MEN VAFAN?! Vad är det för fel på folk? Jag blir fan förbannad. Skulle mitt barn begå självmord för att jag valt att inte skaffa syskon till henne? Vem är den jävla kärringen att uttrycka sina egna känslor kring någonting till mig? Jag är den som ska föda syskonet, jag bestämmer om jag vill göra det. Dessutom kanske jag inte ens kan skaffa ett till barn, men det kanske jag inte vill säga till kärringjäveln utan jag väljer att säga att jag inte vill. Jag kanske egentligen är jätteorolig för att Cleo ska bli ensam och ledsen över att jag precis fått veta att hon inte kan få syskon.

Inte för att det egentligen spelar någon roll, men ingen vet vad någon annan har i bagaget. Alltså ska man inte lägga sin näsa i blöt. Rätt åt henne att hon fått bäckenbråck eller vad det var. För sådant säger man inte.

Min supergulliga skitunge som definitivt kommer att överösas av kärlek och liv så länge jag lever.

Tiden springer iväg. Nu är lilla apan hela 7 månader. Hon blir mer och mer person för varje dag som går. Ständigt utvecklar hon nya fantastiska egenskaper. Och gnäller. Nu gnäller hon en hel del, men så växer ju tänderna på henne så det är inte så konstigt.

Idag var vi och tittade på en förskola till Cleo, vill se lite hur det är på de jag funderat på. Vill veta vad de går för och hur jag känner med personalen. Men det är svårt. Vad ska man titta efter? Jag går mycket på magkänsla och tror vi hittat någorlunda rätt. Ska besöka en till i området på måndag då de har lite olika sätt att jobba på här i området. Men det är ju inte säkert att vi får någon vi valt tyvärr. Hon kommer ju hamna ganska långt bak i kön så det kan ju gå hur som helst.

Men den vi var på idag verkade så bra, det var frihet för barnen att ta egna beslut, engagerade pedagoger som varit där länge och arbetat. De såg ut att trivas och barnen verkade tycka allt var bra. De hade gympa och var ute mycket och åt frukt. De hade inga stänga avdelningar utan man fick vara med de man ville och trivdes med. Så bra! Dock hade de inte så många småttingar, eftersom det är 1-5 avdelningar. Men då blir man inte utan vänner och lämnad kvar om man har otur. Dessutom fick vissa av de mindre vara med de äldre om de hade sina kompisar där. Hur bra?! Nu har vi en kvar att titta på, vårt förstahandsval som vi tittar på nästa måndag. Det är en 1-3 och 3-5 förskola. Så då kan vi se på skillnaden.