Graviditet
-
Gravid vecka 31 – finklädd bump och baby!
I helgen var det dags för något jag väntat helt innerligt på, jag har längtat i år. Det var dags för Bruce att gästa Ullevi igen och lyckan var total. Visst märktes det att han är äldre, gubbe till och med. Men han älskar Göteborg, och vi älskar honom och när han är här så är det alltid fest!
Dessutom fick bebis följa med på sin första, och kanske till och med enda (i och med 13-årsgränsen) Bruce spelning, för det ska väl mycket till att en 80-årig Bruce fortfarande kör världsturneer. Det bästa är dock att lillan nu känner igen musik och takt, och sparkade och hade sig en hel del under spelningen, tills hon kom till ro och somnade för att sedan vakna under sluttonerna igen. Mötte till och med en utanför som sa att hon också varit höggravid på Bruce och efteråt var han det enda som kunde trösta bebisen direkt, så har vi lika tur blir det en rejäl Brucehöst för oss.
Såklart fick hon en liten present med sig hem, en liten body som kommer matcha en av mina tröjor perfekt. För hon måste ju vara finklädd lillan!
Gravid vecka 31
Nu jäklar börjar min lilla prinsessa ta plats, det känner jag. Hon växer såklart inte lika snabbt längre i och med att hon inte ska bli så mycket större men några centimeter till blir hon nog. Men plats det tar hon med alla knuffar och buffar hon håller på med, men jag börjar bli van nu även om det ibland gör väldigt ont. Men vad ska hon göra, hon är ju ganska så utlämnad till att ligga i fosterställning nu för att få plats, och då får man kön när man byter ställning.
Det viktigaste som händer för bebisen nu är att lungorna är utvecklade så väl att de kan fungera självmant och dessutom så kan hon reglera sin kroppstemperatur väldigt väl. Till skillnad från mig som dör av värmeslag var och varannan minut och när fläkten väl är igång för att jag ska kunna sova så fryser jag halvt ihjäl istället. Så mysigt va?! Hon lägger också på sig en hel del fett och börjar fylla ut sin hud, vilket gör att hon börjar tappa de små fina håren som tidigare skyddat henne från kyla.
Lite annat som skett är att brås hon inte på mig, som föddes utan hår, så har hon fått rejält med hår redan och även naglarna har börjat växa ut så att de når fingerspetsarna nu.
Men vad gäller för mig, att se till att ha det vi behöver hemma och att packa förlossningsväskan. Så vad behöver man egentligen? Är det någon av er som har lite tips på det? Kommer snart att sammanställa en lista på informationen jag fått och dela med mig!
-
Gravid vecka 30 – Pineapplebaby!
Nu går vi in i vecka 30 av denna graviditet och det känns kan jag säga, hon är ännu mer aktiv än innan och många gånger känns det som att hon satsar fullt ut på att ta sig ut redan. Men det är inte långt kvar nu. Har hon hållt sig såhär länge tycker jag allt att hon kan stanna lite längre!
Lillan är nu stor som en ananas, hon är runt 40 cm och väger nästan 1,5kg. I alla fall enligt standard mått, brås hon på mig så är hon inte fullt så stor för då får hon sluta växa snart. (Uppdatering från livet efter, little did I know vad som väntade.)
Just nu är hennes enda mål att växa till sig, bli stor och stark och utveckla det sista av hjärna och lungor och se till att stärka sitt skelett till fullt. Hon tar hand om det mesta själv nu, reglerar sin värme och producerar sina egna blodkroppar. Allt för att kunna klara sig själv om några veckor!
Hon börjar också få till en fin sömnsrytm och det finns en chans att hon håller den även när hon kommer sedan. Då blir det en glad mamma kan jag säga, för än så länge så har hon en liten match när jag går och lägger mig och sedan sover hon för det mesta till 7 för att vara vaken om vartannat hela dagen.
När tror ni hon dyker upp?
Själv tror jag att hon kommer runt den 15 augusti, precis som morbror hennes.
-
Stödgördel från Minimundus
Som ni sett har ju min mage totalpoppat och jag har med det känt mig helt katastrofalt tung och haft riktigt ont. Som att min kropp inte kunnat lyfta upp magen själv. Fick ett tips från en annan härlig septembermamma om att Minimundus hade en stödgördel på rea, för ynka 65kr. Så gott som gratis!
Jag visste ju inte om det skulle hjälpa då de flesta är anpassade främst för att hjälpa foglossning, och det har jag som tur är blivit besparad från. Men den hjälper! Nu fick jag visserligen den med posten idag, men när jag tog på den kändes det som att hela kroppen blev lättare. Det ömma i magen blev direkt mindre så vare sig det hjälper under dagen eller inte så underlättar den verkligen nu på kvällen. Sä alla ni som mest känner er tunga och letar efter något som kan tänkas lyfta magen, det här är vad ni letar efter! Helt klart!
Tillägg efter graviditeten!
Denna gördel var verkligen drömmen, alla som känner sig stora och tunga borde verkligen köpa en. Och då inte en mot foglossning då de inte alls verkar hjälpa mot detta problemet, utan en som är lite som en push up för magen. Jag använde den varenda jobbdag och lite till och det underlättade verkligen min vardag.
-
Graviditeten – 90 dagar kvar!
Var på Håkan Hellström på Ullevi i helgen, och ståplats tyckte jag var bra. Fick mitt straff dagen efter när jag vaknade skrikandes av vadkramp och har haft mer eller mindre kramp sedan dess. Helt sjukt. Men vad ska jag göra? Försöka få i mig lite mer magnesium och kalcium hoppas det fungerar!
Bild från helgens spelning med Håkan Hellström på Ullevi. Tredje trimestern
Inte bara är det 90 dagar kvar nu, vi går också in i tredje trimetern och tyckte jag inte att jag lagt på mig tillräckligt så ska tydligen den stora smällen för både mig och lillan komma från och med nu. Dags att svullna rejält i värmen helt enkelt.
Redan nu förbereder den lilla sig för födseln och kan till och med ha intagit rätt position och vänt sig nedåt. Så nu gäller det att se upp med revbenen för denna lilla damen sparkar på rejält. Dock kan hon vända sig runt lite titt som tätt ändå då det är ett bra tag kvar tills hon behöver fixera sig. Hon övar sig för fullt på allt som komma skall, men framförallt är det andningen hon övar upp så den går galant när hon väljer att titta ut.
För många har jag nämnt att jag sover riktigt dåligt och det beror dels på att hon redan fått till sina rutiner. Dessa involverar att vakna klockan 5 varenda morgon precis som mamma när hon var liten. Hon är dock rätt aktiv på kvällarna också, så vi får se vart detta slutar. Nu har hon också vant sig vid min röst, och några röster till kan jag nog tänka mig. Och dessutom Håkans sång, när hon hör lite bättre får hon också lyssna på Bruce med mamma och pappa! Och vad gäller sovandet så har hon redan nu börjat drömma, det är lite häftigt. Så kanske vaknar hon tidigt för att det är något läskigt hon drömmer om. Vilken tur att hon fortfarande är skyddad i min mage.
Sammandragningarna
Vad gäller mina sammandragningar är de fortfarande rejält bråkiga. Men de är bättre och jag tror det beror på att jag jobbar mindre och att jag helt enkelt tar det betydligt lugnare. Vi får hoppas det i alla fall, så att de håller sig på denna nivån och inte kommer tillbaka förrän det är dags.
Någon som har testat gravidmassage? Funderar på det för att få sammandragningarna att släppa ytterligare och även för att försöka motverka fler sendrag och vadkramper!
-
Gravid vecka 27 – mindre än 100 dagar kvar!
Tiden rusar iväg, nu är snart väntan över och vi har passerat nästa milstolpe i denna graviditet. Nu i vecka 27 är det mindre än 100 dagar till BF. Det är så häftigt, att så snart får vi träffa våran lilla alien. För det är ta mig tusan vad det är, det bökas och sparkas. Snart kommer hon spräcka min lilla (heh) mage och komma ut. Hon kämpar på för fullt där inne och vissa gånger gör det till och med ont när hon säger ifrån. Kanske är det för att mina sammandragningar fortsätter att ömma och att jag är extra känslig i livmodern eller så är det för att det är en väldigt stark tjej där inne?
Det är väldigt häftigt att känna när hon bökar runt och att jag faktiskt kan lägga handen mot magen där hon trycker och ha lite kamp mot henne. Eller om inte annat mysa lite med henne om det känns som det är ryggen som ligger mot magen.
Vecka 27
Denna lilla snuttan har vuxit till sig rejält och är nu upp emot 37 cm lång, kan ni tänka er att det får plats något sådant i magen? Hon kan nu vara bara 10 cm från hur lång jag var när jag föddes och väger runt ett kilo. Hon är en stor flicka, som kommer växa till sig rejält nu när hennes mål är att verkligen lägga på sig och komma över allt sitt gosiga babyfett.
Förra veckan var vi hos barnmorskan och mätte och lyssnade, hon låg fint inom normalkurvan och hade hjärtslag på runt 150 slag/minut. Min puls har också gått upp lite, och kanske är det därför jag mår lite bättre? Är visserligen väldigt trött fortfarande, men tror det mer beror på att jag har ont än på hormonerna som tidigare. Fast kanske inte så konstigt att vara trött när det är en liten människa som växer och frodas där inne, och snor all min mat jag äter. Men det sägs att man ska må ganska så bra nu, vilket jag hoppas. Jag klarade ju av en sväng till andralångdagen i helgen, vilket dock förvärrade mina sammandragningar en del. Men vi hoppas också på att överleva en härlig kväll på ullevi på lördag då bebis ska gå på sin första riktigt stora konsert.
Viktiga saker som händer under denna veckan är att lillan öppnar ögonen och ligger där inne och fladdrar med sina ögonfransar, vilka jag hoppas hon ärvt av min kära make, då han har betydligt längre och fylligare än mig. Dessutom kan hon börja känna smak, men än har hon inte hickat av all stark mat, däremot har jag märkt att hon reagerar lite på kaffe. Men mest att hon sparkar lite mer.
Hur som helst känns det som att jag ska explodera vilken sekund som helst. Men vad ska man göra?!
-
Don’t eat watermelon seeds
Fick hem denna härliga t-shirten precis. Hur härlig är den inte? Synd att jag inte tog en lite större, hade för mig det var unisexstorlekar. Men men, så länge den passar är den fantastisk!
-
Gravid vecka 24
Nu har vi kommit så långt som till vecka 24 av denna graviditeten. Lillan växer så det knakar och hon lever verkligen livet inne i magen. Det är en riktigt mäktig, om än lite alienlik, känsla att känna alla sparkar och knuffar när hon simmar runt. Men det går inte att ta miste på att det är en liten vilde där inne. Hon är inte still mycket, och ibland är det till och med obehagligt. Fast det var väl ingen, utom kanske jag då, som förväntade sig att hon inte skulle bråka med mig och ge mig utmaningar att bita i?
Hur har det gått sedan sist?
Jodå, ett akutbesök på Östra som inte resulterade något mer än att läkaren där tyckte att det var normalt att ha så ont att man ligger och vrider och vänder sig på golvet, och att det bara var att fortsätta leva som vanligt. Vilket jag inte gjort på veckor. Men som tur är var läkaren på MVC mycket vettigare, vi pratade lite och hon ville inte riskera någonting. Detta trots att inget var påverkat ännu och lillan inte visade tecken på att vilja komma ut ännu. Utan att det snarare var min kropp som satsade på det med kraftiga sammandragningar pga överansträngning så har jag blivit lite sjukskriven. Jobbar numer halvtid och kommer att göra det genom mina kritiska veckor. Ifall att, för vi vill ju gärna att hon ska stanna några månader till innan hon väljer att kika ut. Trots att jag ser fram emot att få träffa henne.
Riktigt tråkigt då jag älskar mitt jobb och trivs fantastiskt bra. Men hellre att få vara där lite färre timmar och sedan slippa att något händer så att jag får vara hemma helt.
Vecka 24
Nu är jag så långt gången att jag snart tagit mig genom 60%, det är alltså 115 dagar kvar tills bebis är beräknad. Hon har som jag sa vuxit till sig en del och är nu 28 cm, lika stor som en Chinchilla och väger lite mer än ett halvt kilo. Inte långt kvar nu tills hon lagt på sig till sin födelsevikt. Hon kämpar på med att utveckla sina lungor och har kommit så långt att det finns en chans att hon kan överleva om hon föds nu, en liten chans men ändå. Förstår ni hur stor hon blivit?! Hon reagerar på omvärlden och solljuset som nu kommer, hon gömmer ögonen och vänder sig troligtvis med ryggen mot solen om jag solar. En riktig liten mörkermänniska ännu.
Om man skulle se henne nu så skulle man se hur fantastiskt fin hon är, lite mager kanske, då hon inte lagt på sig fett riktigt än, men ansiktet är helt utvecklat nu.
-
Gravid vecka 22
Tänk att det känns som det var nyss jag fick säga till Seb att pausa FIFA, att jag fick sätta mig ner bredvid honom och berätta att han skulle bli pappa.
Tänk att jag redan är gravid i vecka 22, mer än halvvägs genom graviditeten, och mycket har verkligen hänt sedan dess. Det har varit oro, och glädje, en del illamående men för det mesta har jag mest bara varit extremt trött och världens sämsta flickvän som inte orkat med någonting.
Och nu, när allt ska bli bättre, nu när vi går in i den bättre fasen av graviditeten då är det dags att börja bråka. Mer om det senare, när jag vet hur allvarligt det är. Men vila och sängliggande är väl ordinationen, vilket är extremt svårt om man gärna vill vara överallt och lätt glömmer att man inte får lov att lyfta, eller röra sig för mycket eller länge.
Men vad händer i graviditeten vecka 22?
Det är ett litet barn där inne, det mesta är på gång att bli eller är färdigt. Det ska bara växa till sig för än är bebis bara runt 27 cm och bökar runt rejält. I skrivande stund är hon vaken och tränar rejält på vad som sen kommer att bli precis lika energiskt som mig. För denna lilla skiten kan jag säga brås på mig. Hon sparkar och sprattlar så fort jag sitter still eller vilar. Dock känns det inte riktigt ännu på utsidan, men det är också för att min moderkaka sitter i framvägg. Vilket kan dämpa en hel del. Men det är overkligt och riktigt häftigt att känna att hon håller på!
Så det som snuttan har framför sig är att växa till sig rejält och mest sno all min mat för att bli stor och stark, längden ska ju nästan dubblas innan hon dyker upp och vikten ska upp rejält.
-
Mother to be
Jo så det är dags nu, att ge er svaret på varför jag varit lite frånvarande ett tag. Har verkligen velat blogga, men energin har gått åt till att jobba. Resten av tiden har jag sovit och försummat allt viktigt i livet som min käresta och vännerna, så när det väl funnits en liten uns energi så har jag velat lägga det där.
Men försöker acceptera faktum att det är så, för det är bara under en tid, för i september blir vi föräldrar och det känns helt fantastiskt även fast jag själv inte riktigt kommit in i graviditeten eller accepterat alla förändringar. Men det kommer förhoppningsvis.
Så ska försöka få ordning på tiden och se hur jag löser detta, med att lägga upp energin. Men förhoppningsvis kommer det lite mer uppdateringar snart, kanske inte av den typen ni är vana vid. Men när livet ändras så ändras ju allt!