Familjeliv
Här hittar du mina inlägg gällande familjeliv, mödraskap och barn.
-
Julklappstips som räddar liv
Bild på grundaren i en fantastiskt fin schal med reflexmönster. För någon månad sedan var jag på ett supertrevligt event med Smart in the dark och detta är verkligen ett julklappstips från mig för er som fortfarande undrar vad ni vill ska köpa.
På eventet fick vi en härlig frukost, mingla och fick veta mer om varumärket och dess arbete med hållbarhet. Det var diskussion om trender gällande detta och varför det är så viktigt med reflexer och historien kring Smart in the dark.
Och ärligt är det världen viktigaste sak, något så enkelt som att se till att ha reflexer i mörkret. Göteborgare måste vara världens sämsta på just det. Många är helt svartklädda och tror de syns rätt bra, framförallt i stadsmiljön. Och bara kliver rakt ut framför en när man kommer körandes med bilen. Så att deras affärsidé är att baka in reflexerna i kläderna på ett snyggt och trendigt sett tycker jag är mer än genialt.
Dessutom är de hållbara, de är certifierade och lätta att använda på ett smidigt sätt. Själv hade jag gärna velat ha ett sådant skärp också, för sedan när mössan jag använder inte behövs.
Ett reflexskärp att sätta på mössan. Man kan beställa från deras hemsida, men jag har också sett att bland annat Åhlens har deras saker om ni är intresserade av att köpa!
Mössor med reflexmönster 
Ett reflexband att sätta antingen på ärmen eller på benet. Du kanske också gillar
Påfyllt på Hyllis!
-
Vi har flyttat!
Ja, precis som det står. Livet tog sig en rejäl vändning, vi bor nu i radhus och håller för fullt på att inreda kaoset. Så som ni förstår har jag inte mycket tid över till mycket, det är hästar och hus som gäller.
Våran älskade lilla Lady har flyttat, så vi är i full jakt på en liten ponny till Cleo, helst att vara medryttare på, men snart köper jag en åm rätt dyker upp. Och Robban är skadad och på återhämtning. Så så mycket ridning är det inte för oss. Hästliv ni vet.
Desto roligare är det att inreda, att försöka komma framtill vad som ska göras och hur vi vill ha det. Det har gjort en del ommålning, och mer ska det bli. Senaste beskedet är också att vi ska riva ut köket och sätta in ett nytt, öppna upp lite mer och släppa in ljuset.
Här bor vi! Tog en snabb bild för att skicka, stolt som jag var över att ha satt upp nytt staket helt själv. Och som ni ser på resten av stöket – jag har gjort om en del i trädgården. Nu hoppas jag att detta, tillsammans med lite fröer jag helt glömt så och som troligtvis är försent med nu, kommer generera en fantastisk trädgård året om. Jag menar, jag har fortfarande flera blommor som blommar!
-
Nytt år, nya möjligheter
2020 har varit ett lärorikt år för oss alla tror jag. Vi har fått tampas med känslor på ett helt annat sätt. Livet har suttits lite på paus, för de flesta av oss i alla fall. Men samtidigt har det inte det, vi har värderat nya saker. Vi har hittat nya nöjen och förströelser. Vi har fått värdera om livet och förhoppningsvis har alla förstått att vi inte kan fortsätta som innan. Vi får hoppas på att det nya normala faktiskt ger världen en chans till återhämtning.
Nyårsafton 2020. Lek vid vattenfall och korvgrillning. Perfekt summering. Men vad har hänt då?
Jag minns knappt själv. Början av året var ju precis som vanligt. Sen gick semesterplanerna i kras. Vi hade pratat om Italien, och kanske Bali till hösten. Återvända dit nu när Cleo finns med oss och bara njuta som familj. Stanna lite längre. Men det får vi se när det blir av. Så vårt nästa mål blev Astrid Lindgrens värld. Det gick också i stöpet. Det hoppas vi på i år istället. Att det kan komma till en lösning så att man kan åka i alla fall dit.
Men året har inte varit händelselöst. Vi har spenderat massor av tid i skogen. I stallet. Vi har utforskat Sverige. Något jag hoppas på att vi kommer fortsätta med. I år reste vi massor, men ändå inte så långt. Vi tog oss till Kolmården och Gränna på vägen hem. Vi tog oss ner till Lund, för att äta falafel och promenera runt. Vidare till Falkenberg, till Varberg. Vi var i Glommen. Vi åkte till Lysekil, besökte Nordens ark. Vi har varit i skärgården, badat och massor, massor mer. Så vi kan nog inte klaga alls. Det har varit ett bra år när man tänker på det. Jag är väldigt tacksam att vi bor i Sverige där allt detta har kunnat vara möjligt, trots rådande pandemi.
På ett ställe där väldigt mycket tid spenderats, ensamma och med vänner och familj. Vid Maderna. 
Gränna 
Lek på Nordens Ark, med minen hon oftast har tillsammans med sin pappa. Nya familjemedlemmar
Vi har också skaffat oss nya familjemedlemmar. En är vår egen, han har inte riktigt ett namn än. Han flyttade in som en julklapp. Han går under namnen Nicolas, Nick, Kattungen, Fluffis, Snö och Snöboll. Han är en perfekt del av vår familj och fungerar helt okej med Luke.
Våran nya drömprins. Sen har vi Lady, hon är inte våran, men ett fantastiskt tillskott i våran familj. Hon är en liten underbar och kärleksfull häst. Som Cleo rider på. En riktig dröm att få ha henne och mysa, rida och ta hand om.
”Här kommer vi!” ropar hon och rider utan fötter och händer som hon kallar det. Men det har varit tufft också
Eftersom jag har arbetat hemifrån sedan mars har det varit tufft. Jag har trivts bra med att jobba hemifrån. Men den naturliga yogan på vägen hem, tanken att spendera mer tid på spa och i yogasalen har fallet bort. Jag har försökt hålla det vid liv hemma, men det har inte varit samma paus med ett barn som klättrar på en. Man har krupit lite på väggarna. Man sitter vid datorn, vid matbordet och arbetar. Man sitter där och äter middag. Man får inte miljöombytet på samma vis. Och såklart har man kunnat ta bussen in till stan senare för att träna. Men det går inte lika lätt när man redan är hemma. Det är något jag saknar. Mycket. Och det har satt sig på humör, på mående. Så att vi spenderat mer och mer tid i stallet har vart bra för oss. Träning, miljöombyte och saker att göra. Helt perfekt.
Spanar på apor på Kolmorden 
Pizza på stranden i Varberg 
Fikor i skogen. Och till allt detta har jag fotograferat så himla mycket. Har varit kreativ, både med fotografi och målning. Sådana alster presenteras när jag är redo att visa er.
-
Kolmården
Nej men varför inte fortsätta på det här med att uppdatera er om allt som hänt i sommar, nu när det ändå är november. Vi tog ju som vi nämnde en sväng förbi Gränna. det var på vägen hem från Kolmården. Planen var att vi skulle åkt till Astrid Lindgrens värld, men ja. Det fick ju stänga. Så vi bokade Kolmården istället. Och lillan var mycket nöjd med det.
Det var glass, massor av roliga djur och en viss del regn. Och en lunch med en fantastisk utsikt. Dock var det absolut bästa den underbara linbanan, hon var helt lyrisk och ville åka igen så snart vi gått av. Det sämsta var helt klart att Bamses värld var stängd. Så vi får ta en ny tur när det är helt öppet igen.
Som ni ser så var det ett himla varierande väder, det var sol, shorts och keps. Och lite senare regnkläder. Men man hänger inte läpp för det.
Man kom verkligen nära djuren på vissa ställen. 
Ett lejon som lekte långt inne i inhägnaden som vi fick se från linbanan. 
Magisk utsikt från lunchrestaurangen, men ett tips är verkligen att boka bord. Vi fick köa för att få plats. Och då var det ändå Coronaanpassat besök på djurparken. -
Nu drömmer vi oss tillbaka
När höstrusket smyger sig på, och vi inte längre kan vara ute dagarna i ända. När det mest regnar och har sig så drömmer vi oss tillbaka till härliga sommardagar i skogen. Med nakenbad och bärplock. Till bus och härligheter i lätta kläder. Och ser fram emot en mysig höst såklart, med svampletande och härligt pyssel. Och ridning.
-
Tiden går så himla fort
Man vill bara pausa lite, hinna reflektera och återhämta sig. Det har varit äventyr, kalas, påhitt och allt där till. Men det är väl skönt det ändå, i en pandemi som denna? Eller vad vet jag, denna dagen försvann av att jag somnade efter stallet och vips så var det middagsdags.
Idag fick vi rida på nya favoriten, Travolta, en busig men supersnäll häst. Han lyssnade på minsta vink hon sa idag, och hon hann till och med in för att gosa och busa med honom lite innan vi skulle sadla och sitta upp.
Vi har lyxen att denna terminen vara fyra elever, eller jag tror vi är så många anmälda till våran grupp. Men vi är bara två på plats. Så privatlektioner, där vi kan hitta på bus och lära oss massor av nyttigheter. Vi får hoppas det håller i sig, för det är rena drömmen!
Ja, jag vet att många tycker det är tidigt att min nyblivna fyraåring rider. Men det är hon som vill det, och hon lär sig mycket. Hon tar ansvar och får känna sig att hon utvecklas, att hon växer som person. Hon får lära sig handskas med djur och att respektera andra levande ting.
-
Gränna
Nyfiken på hur det ser ut att göra polkagrisar. I år var det ju lite annorlunda semester, vi själva passade på att ta oss runt lite i Sverige med bil. Hemester, fast ändå inte. Ett av stoppen var mysiga lilla polkagrisorten Gränna.
Smarrigt med en helt nygjord och mjuk polkagris. Vi hade en lycklig liten tjej som fick se när de tillverkade godis, även fast hon själv tyckte det såg ut som att de lekte med PlayDoh. Och att få smaka en helt ny, färsk polkagris direkt från tillverkningen var verkligen spännande. Hon fick såklart välja egna karameller i påsar och var i himmelriket. Att det var mycket folk, mycket trafik och allt det där brydde hon sig inte så mycket om.
Mysiga Gränna, men väldigt mycket bilar som kör igenom. Sen har jag förstått att Visingsö är en fantastisk plats, men för oss var Gränna ett stopp på vägen och då kändes inte att ta färjan ut dit som ett alternativ om vi skulle hinna vidare i tid. Men vi tog oss en liten promenad genom Gränna och det är verkligen vackert där. Och väldigt smart gjort att allt ligger på en gata, så att det är relativt folktomt resterande del av staden. För de boende.
Polkagrisar och annat godis i långa rader. Mat fanns det inte mycket av, så för oss blev planen på lunch där istället en fantastiskt god, egengjord glass för att därefter ta oss vidare hemåt.
Polkagristillverkning. 
Vackra stockrosor utmed de små pittoreska husen. Du kanske också gillar
Har ni sett denna sköna bönan?!
-
Cleos förskola ska stänga
De av er som är från Göteborg, eller som läser GP, har nog sett vad som händer i Partille. Med kort notis fick vi veta att beslut skulle tas kring stängning av våran förskola, Hyggesvägens förskola. En vecka innan beslutet togs fick både vi och pedagoger reda på det. Utfallet blev att våran förskola ska stänga igen hösten 2021.
Bild: Jonas Lindstedt När vi fick mailet, bara sådär om att våran förskola låg i risken för ett stängning blev jag väldigt, väldigt ledsen. För Cleo avgudar sidan pedagoger, hon älskar dem och delar med sig om allt (ibland till min förtret) till dem. Jag tror nästan pedagogerna vet mer om mig än min egen mamma. Och det ser ju jag som någonting positivt. Och det är ju fördelarna med en liten förskola, med fantastiska och engagerade pedagoger som uppenbarligen trivs då det är väldigt liten personalomsättning.
Det är ju därför vi hade en liten förskola, som Hyggesvägens, i åtanke, eller för min del fanns det inte ens på kartan med en större. För mig är det viktigt att mitt barn känner sig tryggt, känner till området och trivs. Att hon får synas och utvecklas. Hon tycker om kompisarna, vi leker nästan dagligen efter förskolan med varandra då barnen inte vill gå hem. Att jag trivs med förskolan är en bonus, men det kommer väl med en liten att man kan skapa relationer och att det inte är stressigt utan man hinner lära känna föräldrar, pedagoger och andra barn. Det var ju därför vi valde att byta upp oss inom området där vi bor istället för att flytta och byta förskola när vi växte ur våran tvåa.
Så när Partille kommun pratar om den ekonomiska vinsten med stora förskolor, att man då kan spara in på utrymme och personal blir jag extremt ledsen. Det är framtiden som ska utvecklas där, som ska få synas och barnens arbetsmiljö som blir lidande. Jag vet ju själv hur det är när man är på en plats där det är väldigt, väldigt mycket folk. Har man då den miljön dagligen kan ju det som barn inte kännas tryggt, härligt och mysigt.
”Tänk på barnen!” Man undrar ju också vilken typ av verksamhet som Partille kommun tänker bedriva i lokalen under tiden, eller kommer den bara stå tom?
Du kanske också gillar
Surfartjejen
-
Drömtjejen har kommit in på ridskola
Som många av er kanske förstått så älskar min lilltjej hästar något extremt, hon har tjatat över ett år om att få en egen häst. Hon passade på att rida på alla ställen man fick, ni vet de där turerna i Slottskogen och så.
Minischettis på Lilla Ponnystallet som vi hann prova på en gång innan det Coronastängde. Jag förklarade att först får man gå i ridskola, så då var det prio. Och hon glömde inte det. Det började tjatas om när hon skulle få rida på ”sina” hästar i Partille. Men vi hittade knatteskoj på Nääs och har därefter ridit lite då och då, när vi fått plats.
I Partille är ridskola från 4-år. Men Lillan ska faktiskt börja redan nu. Hon har ju lite erfarenhet nu, och älskar redan att trava och ”hoppa”. Och vi är så glada! Att kunna gå till ridningen är ju underbart, visserligen väldigt tidigt på lördagar. Men vad gör man inte?
Första, lite bråkiga (mot mig) drömhästen, Louisa. Så idag är kanske sista gången i Nääs, och imorgon börjar vi rida på Partille ridklubb. Livet!
Du kanske också gillar
Höstfotografering
-
3 veckor
Vid ett av mina favoritställen, vid Maderna. Det är ett speciellt år, vabbruari kom senare, eller förlängdes kanske för många. Själv har jag legat hemma med luftvägs/lunginfektion, som sedan min dotter fick. Och jag är så lyckligt lottad att jag kunnat kombinera hemmajobb med vabb och sjukskrivning för att inte gå en månad utan full lön.
Jag är också väldigt tacksam att i denna tiden bo så nära skog och vatten, att vi kan lämna hemmet och att vi trots allt vara friska nog att orka ta oss ut och njuta, äta matsäck i ett vinskjul. Man får uppskatta det som är nära, det som finns här. För är det någonting vi kan enas om i all denna hemskhet är det väl att vi måste samverka mer med naturen och ta vara på vad den har att ge. För då ger den oss tillbaka.
