Nu har vi kommit så långt som till vecka 24 av denna graviditeten. Lillan växer så det knakar och hon lever verkligen livet inne i magen. Det är en riktigt mäktig, om än lite alienlik, känsla att känna alla sparkar och knuffar när hon simmar runt. Men det går inte att ta miste på att det är en liten vilde där inne. Hon är inte still mycket, och ibland är det till och med obehagligt. Fast det var väl ingen, utom kanske jag då, som förväntade sig att hon inte skulle bråka med mig och ge mig utmaningar att bita i?

Hur har det gått sedan sist?

Jodå, ett akutbesök på Östra som inte resulterade något mer än att läkaren där tyckte att det var normalt att ha så ont att man ligger och vrider och vänder sig på golvet, och att det bara var att fortsätta leva som vanligt. Vilket jag inte gjort på veckor. Men som tur är var läkaren på MVC mycket vettigare, vi pratade lite och hon ville inte riskera någonting. Detta trots att inget var påverkat ännu och lillan inte visade tecken på att vilja komma ut ännu. Utan att det snarare var min kropp som satsade på det med kraftiga sammandragningar pga överansträngning så har jag blivit lite sjukskriven. Jobbar numer halvtid och kommer att göra det genom mina kritiska veckor. Ifall att, för vi vill ju gärna att hon ska stanna några månader till innan hon väljer att kika ut. Trots att jag ser fram emot att få träffa henne.

Riktigt tråkigt då jag älskar mitt jobb och trivs fantastiskt bra. Men hellre att få vara där lite färre timmar och sedan slippa att något händer så att jag får vara hemma helt.

Vecka 24

Nu är jag så långt gången att jag snart tagit mig genom 60%, det är alltså 115 dagar kvar tills bebis är beräknad. Hon har som jag sa vuxit till sig en del och är nu 28 cm, lika stor som en Chinchilla och väger lite mer än ett halvt kilo. Inte långt kvar nu tills hon lagt på sig till sin födelsevikt. Hon kämpar på med att utveckla sina lungor och har kommit så långt att det finns en chans att hon kan överleva om hon föds nu, en liten chans men ändå. Förstår ni hur stor hon blivit?! Hon reagerar på omvärlden och solljuset som nu kommer, hon gömmer ögonen och vänder sig troligtvis med ryggen mot solen om jag solar. En riktig liten mörkermänniska ännu.

Om man skulle se henne nu så skulle man se hur fantastiskt fin hon är, lite mager kanske, då hon inte lagt på sig fett riktigt än, men ansiktet är helt utvecklat nu.