Nu går vi in i vecka 34 (33+0) och det är inte långt kvar, en månad tills man räknas till fullgången och bara en vecka tills man inte ens försöker stoppa förlossningen om den sätter igång. För redan nu så är det så pass bra med lillan att hon kan andas själv om hon skulle bestämma sig för att komma ut. Dock behöver hon fortfarande mycket värme och näring så trots att jag har det rätt segt just nu med sömn och kaotiska hormoner så skulle jag nog vilja säga att jag klarar det här i några veckor till. Tänk er, det är lite mer än 6 veckor tills hon är beräknad. 4 tills jag gissar på att hon kommer, och så lång tid vill jag hålla henne inne.

Det är helt sinnessjukt vad tiden gått fort, så kort tid tills vi har vår ögonsten här och inleder ett nytt kapitel i livet, som föräldrar. Och jag är så överlycklig att det är med den personen som det är. Sebbe kommer att bli världens bästa pappa, det vet jag!

Hur går det för mig då?

Sömnen är ju inte att leka med direkt, hela förra veckan kände jag mig som ett ras, har inte fått sova någonting alls nästan. Har varit varm, obekväm och haft ont. Detta om vartannat hela nätterna. Har vart vaken mesta delen av tiden. Dock har helgen varit bättre och med fläkten på hela nätterna har jag inte varit varm i alla fall, vilket har gjort att jag lättare kunnat somna om. Men denna jäkla svullnad har till och från gjort att jag haft ont hela vägen ut i fingertopparna.

Magen håller som ni ser på att explodera, men med tanke på att lillskruttan ska växa lite till då det fortfarande bara är en liten bebis där inne så lär jag ju bli en stor boll innan hon kommer ut. Kommer rulla fram om några veckor. Men ska väl inte klaga egentligen, har ju det ganska så lätt. Kan klampa runt i klackar en dag, kan äta det mesta, men får se till att vila något enormt och har lärt mig hantera värkarna relativt bra redan vad gäller andning, så själva förlossningen är jag extremt lugn inför. Men fy i helvete vad tungt och jobbigt det är, och man blir ju inte lyckligare av att inte sova direkt.

Nu går graviditeten in i vecka 33 och det händer inte så mycket mer utvecklingsmässigt gällande bebisen. Det mesta är färdigt och hon ska bara bli större och starkare. Självklart ska hon utveckla det sista vad gäller hjärna och lungor, för kommer hon idag så behöver hon troligtvis andningshjälp och det vill vi undvika. Så trots att det är lite jobbigt för mig, och att jag känner mig rätt färdig med det här så får hon gärna vänta några veckor till. Lillan har utvecklat syn, smak och lukt även om hon inte riktigt kan känna det sistnämnda ännu. Men hon ser det lilla fostervatten som finns omkring henne och vet vad det smakar. Hon hör väldigt bra och minnet blir betydlig bättre. Så mer Bruce för henne blir det nu!

Gravid vecka 33

För mig är det dock en hel del att ta in. Magen växer så det knakar, den ömmar och sammandragningarna blir starkare. Har till och med lyckats få en försmak på vad som väntar både i styrka och vad gäller regelbundenhet med härliga förvärkar som bråkar. Det trycker, känns som jag ska explodera och är rätt så mysigt såklart. Speciellt när hon buffar runt. Dessutom har den gångna veckan varit lite orolig då hon varit slöare än vanligt, men det är kanske inte så konstigt för jag har inte riktigt förstått själv att jag haft feber hela veckan. Nu är min temp nästan nere på normalt och lilltjejen är igång som vanligt igen. Det pratas ju om att man blir varmare när man är gravid, så jag har tänkt att det är därför jag varit så varm. Men tydligen har jag varit lite väl varm för mitt eget bästa.

Idag var det även dags för barnmorskan igen, och det är väl sådär att jag för byta person var eviga gång jag är där. Men lite semester får vi helt enkelt unna folk. Det var kanon med lillan, magen följer den övre SF-kurvan fint. Men efter att barnmorskan känt runt lite tyckte hon nog ändå att det var en normalstor bebis där inne och att anledningen till att magen är så stor är för att hon ligger som hon gör. Hon har även börjat göra sig redo, hon är vänd neråt och har sjunkit ner tillräckligt för att vara ruckbar och redo.