We don’t even belong to each other.

Jag älskar Breakfast at Tiffany’s, det är nog de mest fantastiska filmen någonsin gjord. Det är en film gjord på inspiration från början till slut. Men mest av allt är det nog för att jag känner igen mig. Så sinnessjukt mycket, i tankarna, i orden som sägs. Att man aldrig någonsin orkar göra någonting klart, inreda färdigt, riktigt göra sig ett hem. För att man inte vet vart man är imorgon, vad man gör, vem man är. 

 

Men mest av allt skänker filmen inspiration, från det vackraste årtiondet, ger en fingervisning om hur man egentligen skulle vilja gå runt. Dagarna igenom. Så djävulskt fantastiskt.